Resiina-keskustelu

Finns det några böcker om finska järnvägsbyggnader? Hur stort är intresset för järnvägsbyggnader bland finska järnvägsentusiaster?

Are there any books about finnish railway buildings? How big is the interest in railway buildings among finnish railway enthusiast?

Hej Rasmus!

Det finns minst en bra bok om finska stationer och station områden. Boken är på finska och engelska. Du hittar boken här:  https://kauppa.jokioistenmuseorautatie.fi/fi/12-kotimaiset-kirjat/163-radan-varrella

VR-SJ:s "officiell" historiabok: Seppo Zetterberg Yhteisellä matkalla VR 150 vuotta har även publicerat på svenska (Mot gemensamma mål). Den är lättläst, men lätt ur expertsynpunkt. Zetterberg är historiker, men inte järnvägshistoriker.

FSJ publicerade sin officiell historieberättelse Finska Statsjernvägarna 1862-1912 I (1912) & II (1916) separat på svenska och finska. Delen II är intressant. Det har varit möjligt att köpa den från Järnvägsmuseet i Hyvinkää på lågt pris (softcover). Jag känner inte om dessa finns ännu kvar.
De flesta äldre berättelserna om olika finska bandelars byggande var främst på svenska.

Du troligen redan känner U.Bäckström et.al. Järnvägsbilder 3:  Ånglok i Finland (TNF-bok 2017)

Hej,
Det finns en del böcker, men de flesta har utkommmit redan för ett antal år sedan. (jag kan kolla upp vad som finns)
Dessutom förekommer beskrivningar av byggnader och fotografier av dem också i allmänna järnvägsrelaterade böcker, t.ex förlaget Laaksonens böcker om olika banavsnitt i Finland.

Det är trots allt i Finland fråga om ett en aning specifikt intrersse, och de som är mest intresserade är antingen arkitekter eller byggmästare eller kulturhistoriker eller andra som specialiserat sig på gamla byggnader för yrkets skull, eller nya ägare till dem. "Tågmupparnas" intresse riktar sig mera till tågen och spåren och stationsmiljöerna som helhet, vilket är litet synd, för i Finland finns en massa gamla järnvägsbyggnader som borde uppmärksammas, flera har förfallit efter att VR eller Trafikledsverket upphört använda dem, om de inte fått nya ägare.

Mvh Rainer Silfverberg

Tack för alla svar och tips hittills! Jag är själv järnvägsintresserad men med specialintresse för järnvägsbyggnader i Sverige men även lokförare, byggnadsantikvarie och ägare till en banvaktstuga. Situationen kan alltså vara samma i Finland som Sverige, med stort fokus på fordon och mindre på byggnader? Finns det någon person på detta forum som särskilt delar mitt specialintresse för järnvägsbyggnader?

Min nyfikenhet för finska järnvägsbyggnader väcktes återigen för några veckor sen när jag hittade en bild på en finsk banvaktstuga (ratavartijan vahtitupa?) och såg likheter med en någorlunda samtida svensk banvaktstuga (https://www.jvmv2.se/forum/index.php?id=234523) och började fundera hur detta kunde komma sig.

Well, Finnish house construction remained basically Swedish even during the Russan rule since 1809. The pictured house is largely "just a house" and it's form could stem simply from necessity. The fireplace is convenient in the middle so that it warms the whole house evenly. The amount of people and the aimed standard of living are the same, so in the end this is mostly a question about whether the door is on the right or left.

No idea how close the connections between Finland and Sweden were between 1809 and 1917. Finnish railways did make very much of an effort to stay non-Russian, and then the most logical other country to communicate with has been Sweden. Especially since Finnish railways were run mainly with Swedish as the main operational language. The elite being Swedish, that was logical. Our locomotives were mostly western, our wagons mostly western, etc. Although the railway gauge was Russian, we tried to stay as incompatible as possible. The platforms were designed so that they reach just a tad bit closer to rails so that Russian trains wouldn't fit through, etc. Also, new excuses after each other were invented to keep Finnish railways physically separate from those of Russia. It was only very shortly before Finnish independence that a connecting railway was built. During earlier war efforts, they laid railway tracks on the streets in St. Petersburg and then moved the military equipment from Russian wagons to Finnish wagons on our side of the Neva river. The part of SPb commuter traffic that took place on the northern side of the Neva river was operated by FSJ/SVR, with Finnish crew and mainly in Swedish and Finnish languaes (customer service towards Russians was of course in Russia).

Mind you, it was important not to say aloud that we are trying to stay separate from Russia in all manners. You therefore won't find any mention of such measures in books written during the Russian rule. Same applies to many things that happened between the end of WWII and 1991, where Soviet influence and Soviet products were avoided but the real reasons could never be written on paper and all kinds of more or less plausible excuses had to be invented instead.

You will find quite a few documents on Finnish railway buldings on the internet.
Search for 'rautatierakennukset'.

Museovirasto (Museiverket) has published some excellent documents on reparation of railway buildings. There are detailed drawings of the buidings in these documents.

Drawings of the buildings can also be found via Arkistojen Portti: http://wiki.narc.fi/portti/index.php/Rautatierakennukset

Hope that helps. Happy hunting!

I allmänhet kan man säga att mindre och medelstora stationer i Finland byggda före 1930, följer skandinaviskt mönter och rådande trender inom arkitekturen och är nästan alla byggda av trä. Finska Järnvägstyrelsen hade egna arkitekter som ritade stationsbyggnaderna, ofta enligt ett visst mönster, en av de berömdaste var Bruno Granholm. Han ritade också standardiserade banvaktsstugor, godsmagasin, lokstall etc.

Det som Finland saknar är stora "centralstationer" från 1800-talet eller början av 1900-talet byggda av sten, som det i Sverige tycks finnas flera av, med undantag av Helsingfors. Viborgs centralstation förstördes under kriget och den i Åbo revs och ersattes med en funktionalistisk byggnad på 1930-talet.

Också perrongtak var sällsynta i Finland. Man satsade kanske inte så mycket på "bekvämligheter".

Det finns åtminstone ett par böcker som handlar om järnvägsarkitektur:
- Valanto, Sirkka: Suomen rautatieasemat vuosina 1857-1920, Helsinki 1982
- Valanto, Sirkka: Rautateiden arkkitehtuuri, Jänvägarnas arkitektur. Asemarakennuksia 1857-1941 stationsbygnader. Helsinki 1984

På nätet finns det några museiverkets reparationskort på finska (Rautatierakennusten korjausohjeet):

https://www.museovirasto.fi/fi/palvelut-ja-ohjeet/julkaisut/korjauskortit

Artikel om järnvägsstationer på finska:

https://www.kulttuuriymparistomme.fi/fi-FI/Ajankohtaista/Artikkelit/Liikenteen_ymparistot/Rautatieasemat__arkkitehtuuria_sadan_vuo(37691)

Artikeln finns också på det andra inhemska

https://www.kulttuuriymparistomme.fi/sv-FI/Aktuellt/Artiklar/Trafikmiljoer/Jarnvagsstationer__arkitektur_fran_hundr(38344)